Katt

Vad vore ett hus på landet utan katter?

Jag har just nu tre katter, vanliga huskatter. Trevliga, gosiga och duktiga jägare som gör sitt jobb ypperligt bra. Jag har inga möss, råttor eller sorkar. Det är mycket skönt.

Eftersom jag flyttat så har jag ändrat lite i texterna, samt att antalet katter har blivit förändrat.

Senaste uppdatering,  2011-05-22, info om Issa och Laban.

Odd Fellow

En svart och vit katt som ser ut som om han har en frack på sig. Därav namnet. Till vardags kallas han Odd, och det lystrar han på så bra så. Han föddes 1998 i Helsingborg och hans mamma hette Maja Gräddnos och hennes mamma hette Mara. Varför jag vet det är att Mara var min katt och Maja föddes hos mig. Odd har hängt med sedan tiden jag bodde utanför Ljungsbro. Han var med när vi flyttade till Sala och fick hänga med hit ner till Östergötland igen. Det är en mycket cool och säker katt. Gör inte mycket väsen av sig utan går och strosar för sig själv. Numer har jag ingen kattlucka utan är tvungen att själv gå och öppna dörren. Odd är en mycket högljudd herre när det gäller dörröppning, mattiggeri och kelstunder. Man hör honom tydligt och högt och ihärdigt när han vill tala om något. Många gånger är det han som påminner om hundens mattid på kvällen – han vill nämligen ha ett par kulor hundmat varje gång. Han till och med avstår att gå ut om det börjar närma sig hundmatsservering.

Kattla

Är en mycket bestämd dam. Hon är stålgråtabby med mycket tjock päls och stort runt huvud. Det finns säkert något perser eller exotic i hennes gener. Det vet jag dock inget om eftersom hon införskaffades när vi hade flyttat hit till Östergötland. Hon är född 2001 och har haft en kull ungar. Den här damen talar om att hon vill gå eller komma in ut genom att krafsa på dörren. Det gnisslar på ett mycket konstigt sätt, då gäller det att skynda sig så hon inte repar för mycket. Än så länge har jag inte sett några skador, men vem vet.

Laban

Laban, nyaste familjemedlemmen just nu, är en vit herre som blev två år den 28 mars 2011. En långhårig herre med ett blått och ett gröngult öga. Han har acklimatiserat sig bra här i hemmet. Han och Qvirra går jättebra ihop. Mellan Kattla och Laban är det vapenvila, med början till fredsförhandlingar. Odd är som vanligt en cool kille som fullständigt accepterar vad jag tar hem.

Issa – finns inte mer

Issa dog tyvärr förra sommaren, 2010, troligtvis av förstörda njurar pga ormbett. Denna lilla underbara dam är djupt saknad.

Issa är numera den nyaste katten här hos mig. Hon är en liten mörk sköldpadda på ca 2,5 år. En otroligt mysig och social katt. När jag kom för att hämta henne så kom hon fram, medan jag stod i hallen, satte upp framtassarna på mitt lår och ville bli kelad med. Hon fixade att träffa Qvirra utan problem. Hon fixade även när jag fick främmande med tre labradorer. Hon kommer fram och vill sitta i knät och kela med främmande folk som kommer. En söt liten tjej som älskar alla och alla älskar henne.

Nila – finns inte mer

Näst nyaste katten i familjen har fått namnet Nila. Hon är född våren 2008 och är vit, röd och svart – så kallad sköldpaddsfärg. En mysig liten ettermyra som har fattat tycke för Qvirra. Nila är en efterhängsen kelpropp.

Hon promenerade ut en dag och kom sedan aldrig tillbaka. Jag har letat i dikena, gått i skogarna och hört mig för bland alla grannar. Men tyvärr, hon är och förblir borta.

Sot – finns inte mer

Sot föddes hos oss 2002. Sistfödd i en kull med tre stycken. Han var redan 1 minut gammal som ett yrväder. Han snurrade runt som en propeller och letade efter morsans mjölkbar. I början hette han Kattastrofen, men det blev så svårt att komma ihåg så han fick byta namn till Sot. Han är nämligen helt svart, med en lätt lurvig och tjock päls som är mycket mjuk. Sot är en vansinnigt kelig katt. Han älskar att stå på en och trampa och spinna. Då blir han så till sig att han dreglar. Han ligger gärna i sängen, helst tätt tätt intill.

Sot har tyvärr fått vandra vidare. Det blev lite problem och istället för att alla skulle må dåligt så fick Sot somna in.

Katter man minns

Mina två första katter var Gustav och Grållan, de kom till mig våren 1995. En rödvit hane och en grårödvid hona, syskon. Gustav blev överkörd veckan efter jag hade kastrerat honom. Han blev inte året ens, tyvärr. Grållan levde kvar hos mig ett par år, fick en kull ungar ur vilken jag behöll en, Amanda.

Mara, mormor till Odd, var en helsvart katt som jag fick av en granne. Hon var också en av de där som man verkligen kommer ihåg.

Amanda hängde kvar hos oss i många år. Hon fick flytta med på samma sätt som Odd. Vi blev tyvärr tvungna att ta bort henne vintern 2007, då var hon nästan 10 år. Det var en mycket trevlig katt.

En annan som också satt djupa spår i minnet var Lilla Gubben, kallad Gubben. En stålgrå perser med näsa och ett härligt temperament. Han fick tyvärr problem med blåsan och kissade blod och hade ont, så han fick somna in.

Tyvärr så försvann både Grållan och Mara våren/sommaren 1999. De bara försvann och jag varken hörde eller såg något av dem efter det. Det kan ha varit trafiken som tog dem, de kan ha flyttat hemifrån helt enkelt (sånt händer) eller så var det lodjur som fick sig lite mat. Ledsamt är det i alla fall att man inte vet.

Annonser
%d bloggare gillar detta: