Tantvarning

Jag satt och surfade runt lite hipp som happ. Följde en länk hit, ramlade sedan iväg dit, hittade något roligt som gjorde att jag tog av till däråt osv. Jag hamnade hos Paula och där såg jag en rubrik: Tantvarning

Den skrek mot mig men det rör väl inte mig, tänkte jag. Fel, fel, fel. Nog rör det mig alltid. Alla dessa påståenden är inte till fullo helt överensstämmande med mig och mitt, men det finns fler än en sak som får mig att inse att:

Tantvarning utfärdas :

  • När du tycker att unga tjejer klär sig så konstigt ”när de är så söta egentligen”
  • När du tycker att niobion är för sent en vardagskväll
  • När du sitter på krogen en fredagskväll och gäspar och vill gå hem – fast klockan bara är elva
  • När du tycker det är snyggt med rynkor
  • När du har fler sorter i medicinskåpet än i barskåpet
  • När du tycker att det är läskigt när du åker med någon som kör fort
  • När du köper Yes istället för två billiga flaskor diskmedel
  • När du bara sminkar dig vid speciella tillfällen
  • När du väljer bekvämlighet före senaste mode
  • När du köper trisslotter istället för godis och tidningar
  • När du slutar använda skärp
  • När du börjar köpa långbyxor med resår i midjan
  • När du börjar bli så gammal att ljusen kostar mer än tårtan
  • När du tar ICA:s gratis årsalmanackor
  • När du tror att det hänt något om det ringer efter klockan 21
  • När du upplever att alla soffor är för låga och att det är svårt att ta sig upp ur dem
  • När du redan på morgonen planerar för kvällens tv-program
  • När du håller dig i räcket när du går nerför trappan
  • När du snabbt bläddrar fram till familjesidorna för att se vilka som har dött
  • När du gör tre saker samtidigt och glömmer bort vilka de två första är..

Varför känner jag mig inte som en tant då? Kan det bero på att sinnet är ganska ungt?

Jag kom häromdagen på att nästa gång, och det är inte så långt dit, så fyller jag ett halvt sekel. Det värsta är att jag tänker mig fortfarande som ~27-30 någonting. Ska man vara glad att sinnet är yngre än kroppen? Jo, nog ska man väl vara det. Men samtidigt så känns det lite surt när sinnet vill vara uppe och ute och festa och hålla på men kroppen säger ”nänä gå hem och sov”.