Sommartips för hundägare

Jag har haft den här länken ett tag. Tipsat lite hit och dit om den men inte tänkt på att det finns många hundägare här också.

Medan jag ändå håller på kan jag slå ett slag för följande dokument också:

Ha en skön sommar tillsammans med era fyrbenta vänner och små barn.
Janko visar hur man gör

.

.

.

Janko hoppar först och visar hur det ska gå till.

.

.

.

.

.
Qvirra, ca 4,5 månad gammal, följer efter och fixar det med bravur.Qvirra, dryga 4 månader lär sig hur man ska göra

PS. Ny sida inlagd här på bloggen – VARMA BILAR – läs och begrunna

Inga felparkerare i dag (OBS! och klickertips)

Solen skiner och det är finafiskenväder här idag. Lite väl sval vind, men det är inte dumt alls när man håller på att jobbar och blir varm. Men lite väl sval för att kunna fläka sig i solstolen utan något på sig.

Tänk vad det finns att göra när man har hus och trädgård. Det verkar som om det är ett konstant plockande. Är det inte efter mig, så är det efter ”separatorn” eller hunden. Eller ogräs. Att maskrosor ska vara så många.

Idag fick vi hastigt och lustigt kvista in till Norrköping. Jag behövde till Apoteket. För första gången på länge behövde jag köpa Microlax. Mina Fentanylplåster ställer till det lite för mig. Jag blir hård. Men jag vill inte vara utan dem. Hade jag inte plåstren så skulle jag inte orka plocka efter mig, separatorn och hunden. Hur skulle det då se ut?

Återigen har jag dåligt samvete. Jag fattar inte vart alla dagar tar vägen. Det är måndag igen i morgon och det är redan en hel vecka sedan förra måndagen och förra kurstillfället i klickerkursen. Jag har inte hunnit med allt jag hade tänkt jag skulle träna in. Sjutton också. Är det fler än jag som känner att dagarna bara försvinner och tiden alltid är för otillräcklig?

I går tog jag fram några köttbullar och skar varje i åtta små bitar. Tränade lite position med Qvirra. Hon är läraktig, men tyvärr var köttbullarna lite för goda – mitt finger kom i kläm. Hur gör man då? Man ska ju inte skälla på hunden när man tränar med operant inlärning. Det ska ju bara vara kul. Aj som tusan vad det gjorde ont. Det är till och med lite ömt än i dag, mitt högra långfinger.

Golfarna har hållit sig på rätt parkeringsplatser idag

ps. Ändrat rubriken iom att mycket snack om klicker och tips.

Åter till ytan

Nu börjar jag komma upp till ytan efter måndagens pärs. Måndagen blev både lång och jobbig. Tänk att man kan sova 16-20 timmar per dygn och ändå vara så trött att man vill sova mer. Nu får jag ta och skärpa mig och låtsas som om Trötter inte finns och att h*n inte hörs skrika i örat: ”SOV du är trött SOV”.

Måndagskvällens klickerkurs gick över förväntan. Matte hade i alla fall lyckats få in något i skallen på hundkraken. Hunden lyssnade, tittade och gjorde som matte ville. Och till råga på allt såg hon (hunden alltså) ut att ha kul. Det var faktiskt riktigt lattjo att se alla hundarna som förra veckan såg ut som stora (eller små, beroende på ras) frågetecken, den här veckan titta och lyssna och tycka att ”det här är ju kul matte”. Inte bara min, utan alla hundarna (och mattarna också).

Den här gången gick vi igenom och blev visade target (hand, matta, och sticka). Kul saker som jag undrade lite vad man egentligen ska ha det till, men detta med att ha en targethand som fungerar… det är nog inte så dumt det. Det ska jag jobba på.

Arbets-EKG och klickerkurs

I morgon ska jag få jobba och slita. Bli svettig och trött och ändå inte få sluta förrän de säger åt mig att ”nu räcker det”. Jag ska till Fysiologiska Kliniken och göra ett arbets-EKG. Jag har nämligen en längre tid haft lite problem med ”vänstersidan”. Min läkare tyckte att det inte var riktigt ok att ha det så och alltså skickade hon iväg en remiss. I morgon är det dags.

Tydligen har kliniken mycket att göra. De har börjat köra kvällspass för att hinna undan med alla som väntar på att få komma dit. Jag fick tid klockan 17.15 och testet tar ca en timme. Då kommer jag nog att vara ganska mör i kroppen. Då lockar det nog att få åka hem och lägga sig och vila – men se det blir inget med det.

Klockan 18.30 ska jag vara på kurs. Klickerkurs. Gång nummer två och jag har INTE gjort läxan. Hur i hela fridens dagar kan det komma sig att tiden går så fort? Jag hade ju massor med dagar på mig, massor med timmar och träningstillfällen. Och nu är det snart måndag och vi ska demonstrera vad vi lärt oss. *skäms* Det är det jag får göra. Varför har jag inte hunnit med allt jag skulle ha gjort? Kan det bero på att man har för mycket att göra och att man sitter för mycket framför datorn?

Jag har lyckats få fram några grejer tösabiten (hunden alltså) gör oftare vid friklickning. Men jag har inte hunnit med att få till ett kommando på något av dem än. Jag har morgondagen på mig att fixa till något att visa upp. Håll tummarna för mig.

Nu är klockan efter 22 och det är verkligen dags att duscha och krypa ner i kojen. Sömn behövs nu, fem kvart i timmen. Helgens jobb har tagit på krafterna.

Klicker

KlickerJa jösses ja. Nog för att man har hört att det ska gå fort att lära in något med ”klickermetoden” men att det skulle gå så fort att få hunden att fatta en sak… det hade jag inte trott.

I går kväll var jag på kurs. En kurs för att jag ska komma ut och träffa folk. Att det sedan råkade vara en klickerkurs är mer en slump än planering. Men, intet ont som intet gott har med sig. Jag har idag försökt öva min hund i ”klickerklokhet”. I går kväll satt hon och såg på mig, stilla och mycket koncentrerat i ögonen. Mycket mer fick jag inte ur henne. Kunde klicka på en huvudvridning, en lite förflyttning men annars så var hon helt koncentrerad på kontakt (har jag tränat det för mycket?).

I dag har jag kört 2 ggr á 2 min och jag blir så förvånad och glad – hon bjuder på massor av olika saker. Väldigt snabbt lärde hon sig: lyfta höger tass (klick-godis), vrida öronen bakåt (klick-godis), vrida huvudet åt sidan (klick-godis), titta ner i golvet (klick-godis), lyfta vänster tass (klick-godis), lyfta båda tassarna – liksom steppa (klick-godis), slicka sig om munnen (klick-godis) och några till. Fantastiskt, fascinerande, fullkomligt överraskande men kul.

Tur att man använder små små små godisbitar (kattmat).

Mycket suddig bild, snabbtagen med mobilkameran, Qvirra med klicker runt halsen.

Fy för vissa människor

En människa ”lånade” Qvirra som lekkamrat åt en unghund. Efter ett tag när jag tittar ut är Q långt utanför tomten och springer omkring …. Människan hade NOLL koll på att hon hade givit sig iväg…. Förbannade… osv.

Nu hände det inget – Q hade annat som höll henne kvar där hon var, ute på en stor gräsplan – men ändå. Ska man ha en hund så ska man ha koll på var den är också. Aldrig mer att de får låna Q. Och det kommer jag att säga rakt ut: Nej hon får inte komma ut, du skiter i att hålla koll på henne! Det värsta är att det är inte ett barn – det är en kärring på strax över 50 som har hund och har haft i många år.

Nä, hon får ALDRIG mer låna min hund!

*lång rad svordomar*

Fem tikar och två kärringar och inget bråk

Det sägs att det är svårt att ha tikar tillsammans, speciellt tikar som inte känner varandra. Men det måste vara en sanning med modifikation.

Jag var i helgen och hälsade på hos Monika (Heratorpets Kennel). När jag kommer dit så är det fyra tikar där och jag kommer med den femte. Det var en 6-åring (Mikra), två 3-åringar (Qvirra och Quincie, systrar), en 2-åring (Steffie) och så en ettåring (Uffa). Uffa hade bara varit där sedan i fredags och var med andra ord ny i flocken hon också. Där kommer jag med Qvirra…. först så går jag och chauffören in och hälsar på hundar och Monika, sedan hämtar vi in Qvirra och släpper in henne rakt i flocken som står innanför grinden och skäller. Vi säger till allihop -”NU är ni Snälla” och det var de. Ett litet gurgel från Quincie, men det är ju inte så konstigt, Q och Q är ju lika gamla. Sedan var det hur lugnt och skönt som helst. När Monika och jag satt i köket på kvällen och pratade så låg alla fem runt oss och sov som stockar.

Visst är det skönt med hundar som kan uppföra sig och umgås/vara tillsammans med andra hundar.

Monika och jag åkte iväg en stund på kvällen och hälsade på en kompis till henne, då tog vi med oss Qvirra och Uffa. Gissa om de två hade kul tillsammans (utan några gammelpoliser i närheten). De sprang, lekte och jagade varandra som om de hade fått betalt för att göra det. Ena stunden jagade Q efter U och nästa stund så var det tvärs om. Det var verkligen underhållande att titta på. Kompisen hade två hundar han också, en 15 år gammal storpudeltik som inte gjorde mycket väsen av sig och en 6 år gammal samojedtik som försökte säga ifrån när det gick för fort (hon hann inte med). Men de två unga damerna sprang lätt i från henne och så länge de inte störde henne för mycket så brydde hon sig inte. Det är ytterligare ett bevis på att det går att ha tikar tillsammans, även sådana som inte känner varandra.

Jag tycker det är kul att se hur samspel och signaler fungerar, speciellt när de fungerar som de ska.

ps – inte heller vi kärringar bråkade med varandra Änglar är vi allihop - eller?

Faran med partytrick

Jag jobbade lite med Qvirra igår. Höll på att träna ingångar. Det gick väl sisådär. När hon väl fick till hjärnan så fungerade det hyfsat, men innan. oj oj oj. Vi (sambon) har nämligen lärt henne att hoppa upp i famnen. Sitta framför och titta upp och sedan HOPP rakt upp i famnen. Hon hoppar högt! Ända upp i brösthöjd (med bakbenen) på mig. Så vad händer när jag säger hit och försöker få henne till vänster sida? Jo, hon hoppar rakt upp i famnen. Inte bara EN gång. Och så ska man ju inte säga nej… hur i hela fridens dagar går man då till väga? Det är lite svårt att ignorera ett beteende som innebär att man har henne uppe på bröstet – man måste ju fånga upp henne.

Jag fick börja från början, godis i handen och leda henne till sidan. *suck* Det fick jag upprepa ett antal gånger innan jag kunde gå till att hon var framför mig och jag bara ropade. Nu hade det tagit så lång tid att jag var tvungen att avbryta. När vi väl kom hem fick jag be min käre takdelare att vara så snäll att hålla upp med partytricken ett tag – i alla fall detta med att hoppa upp i famnen.

All träning är inte av godo.