Tjock tik

Några har efterfrågat utseendet på Q. Hur tjock är hon osv. Jag lyckades ta några mindre bra foton i fredags med en mobiltelefon, sedan skicka dem med blåtand till en annan biltelefon och sedan föra över dem till datorn. Omständigt – ja, men just nu enda sättet.

Qvirra 2008-03-07

Som synes så råkade jag missa huvudet på henne – men det var magen som var mest intressant den här gången.

Qvirra 2008-03-07

Jag försökte lägga upp stora bilder här inne på själva sidan för att ni skulle slippa klicka på dem, men de var för stora så det såg för hemskt ut. Därför får ni nöja er med minibilderna och sedan klicka på dem för att se dem i stort format.

Jag måste ju tillägga att idag, två dagar efter att dessa bilder är tagna så har hon blivit större. Jag har även, tyckte jag, kännt fosterrörelser (om det inte bara var gaser).

Två veckor

och så har det gått ännu en vecka. I morgon är det sju veckor sedan parning och lilla damen börjar lägga ut ordentligt. Hon springer fortfarande, men inte är det lika fort som vanligt. Inte är hon lika hoppspänstig heller. Fattas bara annat.

Vad jag har hört är det många som är intresserade av en valp efter just den här kombinationen. Fler och fler hör av sig till uppfödaren med förfrågningar. Det är jättekul. Naturligtvis kan hon inte lova valpar till höger och vänster – man vet ju inte hur många det blir eller vilken fördelning könsmässigt det blir.

Jag planerar att åka till uppfödaren runt den 14-15 mars. Problemet är djuren här hemma – fåren och katterna. Tack snälla någon för att föräldrarna fortfarande finns i livet och är pigga. Pappa har lovat att åka hit och ge de kvarvarande djuren mat och vatten. Det kan ju bli en 5-6 dagar jag kommer att vara borta.

När väl valparna är födda kommer Qvirra inte att bry sig om att jag försvinner. Då är det bara de små i valplådan som gäller, och skönt är det.

Något har hänt med min kamera som gör att jag inte kan ta några foton på Q. Tyvärr, för hon är så söt så med sin mage.

Tre veckor kvar

Idag har det gått SEX hela veckor sedan Qvirra parades, det är bara TRE veckor kvar av dräktigheten. Det är fantastiskt vad fort tiden går. Hon blir nu successivt rundare och rundare. Först blev ljumskarna lite mindre framträdande, hon blev lite rundare runt midjan. Ingen, som inte visste innan hur hon såg ut, skulle kunna ha sagt att ”hon är dräktig”. På mindre än en vecka har hon gått från att se ut som en tunn och smidig unghund till att se ut som en något övergödd vuxen tik. Efter det senaste dygnet skulle även en som inte kände henne innan, men som kan lite om dräktiga tikar, kunna säga ”där är en dräktig tik”.

Hur många valpar blir det? För nog är hon väl dräktig i alla fall?

Dryga fyra veckor

Tänk vad tiden går fort. Det har redan gått lite dryga fyra veckor sedan Qvirra var iväg på ”kärlekssemester”.

Inte för att jag tror det är så mycket kärlek med i spelet, bara djuriska drifter. Helt fascinerande hur naturen är ordnad. Att djuren känner ett tvång att utföra, en för dem, ej speciellt behaglig handling. Visst jag vet att det finns vissa aparter som även gör det för njutningen, eller det är vad de lärde tror. Men de flesta djur gör det enbart för att reproducera sig själva och öka antalet individer inom arten. Naturen är förunderlig.

Det blev en liten utvikning, men tankarna som snurrade till i skallen fick komma med idag. Det jag egentligen hade tänkt skriva om är hundens likhet med människan. Jo, det låter konstigt, men en viss likhet finns det.

  • Hunden går dräktig i nio veckor – människan i nio månader
  • Hunden kan må illa runt tredje till fjärde veckan – människan vid tredje till fjärde månaden. Visst är det variationer inom människorna där – vissa mår inte illa alls och andra mår illa bra mycket längre tid. Men så är det bland hundarna också.

Vi är annars väldigt olika, livmodern ser mycket olika ut på människa och hund, fortplantningscykeln är olika och mycket mer. Men ändå – lite likheter finns. Är det likheterna som gör att vi gillar hundarna så mycket? Eller är det olikheterna? Eller gillar vi dem enbart för att de är ena goa, mysiga, lojala, trofasta vänner?

Qvirra är mitt uppe i sitt illamående. Hon äter, men uj så långt in det sitter. Det där med mat är inte största prioritet längre. Annars är hon sig precis som vanligt. Hon började ju väldigt precis i tredje veckan med ”matvägran”, men nu borde det ha gått över. Kanske är hon en sådan som har en längre period av ”jag-tycker-inte-om-maten-jag-mår-lite-illa”. Jag trodde i går kväll att det hade gått över för då var hon sitt gamla vanliga jag – snabb med att få ner nosen i skålen och äta upp. Men så i morse…. Vi får väl se i kväll igen.

Morgonillamående

Damen Q har mått illa och haft lite svårt att få ner maten sedan igår…… Håll nu tummarna för att det är som det ska och inte något fel 🙂

Dryga två veckor

Tiden har gått ganska fort, men ändå känns det som om det är lång tid kvar. Jag talar om tiden från parning till valpning.

Än vet vi inte om det tagit sig. Tänk om det inte blir några valpar. Tänk om det misslyckades. Hemska tanke. Inte för att jag har så mycket med det att göra, men nog tycker jag att uppfödaren ska få sina valpar.

Jo, jag är nyfiken på vad som kommer ut och vad det blir för hundar av min lilla dams valpar.

Tik, parning, valpar….

Ett litet inlägg i debatten om blandrashundar / seriösa – oseriösa uppfödare / hemuppfödning / att man tjänar pengar på uppfödning…… osv.

Jo, hunden ja. Nu har hon varit och träffat hanen. Enligt uppfödaren gick det bra. Hon var villig och lättparad. Om allt går vägen väntas det valpar vecka 12.

Mångas första kommentar när de hör att det ska komma valpar är ”Åhh så gulligt, då måste jag få komma och titta”. Visst får de komma och hälsa på hemma hos mig – men OJ så besvikna de i så fall skulle bli om det bara var valpar de ville se. Jag ska nämligen INTE ha några valpar hemma hos mig. ”Varför då? Det är ju så gulligt med valpar”.

Valparna ska födas och vara hos uppfödaren. Det är ju hennes kull och hennes uppfödning. Självklart är det hon som ska ha allt ansvar och allt jobb med det då. Samtidigt vill naturligtvis uppfödaren ha valparna så att hon kan se hur de utvecklas, vad som händer och allt sånt. Det är ju hon som i slutänden har ansvaret för allt. Att rätt valp kommer till rätt hem osv.

Jag skulle inte, för allt smör i småland, vilja ha det ansvaret.

Den gulliga valptiden

Hur många är det inte, som endast ser det ”gulliga” i de små valparna. Alla dessa människor som har en tik som de tycker är gullig och snäll och så vill de så gärna att hon ska få ha valpar ”Hon vill ju så gärna ha valpar”, ”Det är ju synd om henne om hon aldrig får några barn”. Sicket kvalificerat skitsnack säger jag. Hundar tänker inte så. Det är vi människor som lägger mänskliga tankar i hunden och så tror vi att hunden tycker så. Jag upprepar – Skitsnack!

De som nu i alla fall låter grannens Fido para min söta lilla Lady – hur tänker de? Kommer de att ta ansvar för valparna när de väl är sålda? Kommer de att betala tillbaka köpesumman om hunden har en ärftlig sjukdom? Ställer de upp och hjälper till när något går på tok? Tar de ansvar för att valpen kommer till ett hem där den inte far illa – tar tillbaka valpen/unghunden/hunden om det skulle ”krisa”? Hjälper de till med omplacering om det skulle behövas? Och så vidare.

Tiden i valplådan är ju så gullig….

Fy sjutton så mycket bajs och kiss och tork. Säckvis med blött tidningspapper. Och valparna kan inte vara i lådan hela tiden. När de blivit tillräckligt stora så ska de ut och se världen utanför lådan – Oj, där rök en gardin. Akta.. AJ oj uj .. där åkte den lampan i golv.. Nej, inte bita i sladdarna.. Hoppsan, det är någon som lyckats få tag på tapeten – de har haft roligt, nu får vi tapetsera om.. och grinden var inte riktigt stängd, ojdå, nu har de tuggat på skinnsoffan – tjaaa, tuggat var väl snällt sagt – de har dragit bort skinnet från två dynor och spridit skumgummi över hela huset i små små bitar, men roligt har de haft.

Och dyrt blev det, tiken klarade inte av att föda ordentligt, en valp kom på tvären, veterinären fick rycka in och hjälpa till. Tiken höll på att dö, samtidigt som två valpar också blev sjuka – många veterinärbesök och mycket mediciner. Synd att vi inte hade en försäkring som täckte det… där försvann 20.000 i ett nafs. (eller var det 50.000?)

Det tänker inte lilla Lady´s matte på.

Och så är valparna 8 veckor gamla och ska åka till sina nya hem. Hoppsan, de som hade sagt att de skulle ha lille Jack har ändrat sig. De ska inte ha någon hund nu. Och Jockes nya ägare kom aldrig – de dök helt sonika aldrig upp och telefonnumret har jag nog skrivit av fel. Jaha, nu har jag två hanar kvar, förutom mamman och den lilla Johanna som jag tänkte spara i vilket fall som helst. Det var ju på grund av att jag ville ha en hund till som jag tog kullen… och här har jag nu helt plötsligt 4 hundar. Hmm.. det går nog.. jag sätter ut en annons till.

Nu är valparna 5 månader och jag har fortfarande två för många kvar, Jack och Jocke, och i går ringde de som har Jannie och sa att de vill lämna tillbaka henne för att hon haltar och de tror det är höfterna så. De kommer på lördag och ska ha pengarna tillbaka säger de.

Det blev lite otrevligt, men det löste sig. Nu har vi FEM hundar hemma. Vi måste sätta ut fler annonser – men vi vill ju inte sälja till vem som helst….

Nu är hundarna 8 månader och jag vill åka på semester, men jag får ingen som vill ta hand om alla hundarna… och snart ska tikarna börja löpa och jag har söner och mamma och systrar hemma…..

De är 12 månader nu och löptider… Dörrar ska hållas stängda och … Dörrarna är inte vackra nu, stora rivmärken av klor. I går ringde de som köpte Johnny och sa att han har bitit en människa så de måste göra sig av med honom. De vill inte avliva honom så de vill att jag ska köpa tillbaka honom.

Johnny har kommit hit och det har visat sig att det inte bara var en människa han hade bitit. Han klarar inte av att se andra hundar, han kan inte vara tillsammans med några av de andra hundarna jag har här hemma. Han biter både hundar, katter, barn, vuxna, brevbärare…

Nu är de där små valparna 18 månader…. jag har avlivat Johnny, jag orkade inte mer. Jag har givit bort Jack till ett par som ….. Jocke är kvar här hemma men jag hoppas att det till helgen kommer någon som vill…

De kom men ville inte.. Samma visa igen. 10 annonser har jag satt ut, 25-30 personer har varit här under de här åren…

De som fick Jack har lämnat tillbaka honom. Han kunde inte gå i koppel sa de…

Nu har jag gett upp – jag ska göra mig av med alla hundarna. Jag orkar inte mer.

Hur många tänker efter före? … och tyvärr är det nog inte så där väldigt överdrivet heller. Det kan vara både värre och bra mycket värre, men det kan ju gå bra också – inga komplikationer, inga sjuka valpar, alla valpar sålda till toppenhem, inga sjukdomar som dyker upp, alla nöjda och glada.

Jag har inte tagit upp alla de kostnader som är normala – när allt går som det ska…..

Nej nej nej och åter nej, jag vill inte ha allt ansvar med dräktighet, födsel, uppfödning, passning, torkning, sjukdomar, försäljning osv osv…. Jag läste i en uppfödarbok om allt som kan gå fel – födselkomplikationer, sjukdomar osv. Tack men nej tack. Det räcker så bra att åka och hälsa på hos någon uppfödare någon gång och bli sönderbiten i fötterna. Varför ha det jobbiga hemma och allt ansvar till råga på allt?

Speciellt när det finns så många som är så duktiga på uppfödning och som vill ha allt det jobbet.

Ett stort Tack till alla uppfödare, för att ni gör det jobbet så att vi kan köpa en valp – född, veterinärbesiktad, vaccinerad, registrerad och till råga på allt få alla dessa ”garantier” och support och annat som ni ställer upp med.

Hund 2007

I år ska jag äntligen dit. Det är många år sedan jag var på den årligt återkommande stora hundutställningen.

I år ska vi åka dit en större grupp. Vi ska faktiskt jobba, ideellt, för vår egna lilla förening. SKK hyr in föreningar utifrån landet som får jobba under utställningen och vår lilla förening kommer att få ett tillskott i kassan samt rabatt på föreläsare (tror jag det var). Självklart ställer man upp och hjälper sin förening. Vi har fått tag på hotellrum billigt och så delar vi på bilkostnaderna (4 st i varje bil, då blir det inte så dyrt).

Vi åker upp tidigt som sjutton på lördag morgon. Redan klockan 7.00 ska vi vara installerade och klara i mässhallarna. Undrar jag hur tidigt man får kliva upp? *ryyyys* Antagligen redan vid 3.30 – 4.00 någon gång. Frukost, påklädning, bilpackning och så in till staden för att hämta upp de som ska åka med mig. Troligtvis måste vi åka från Linköping vid 5-tiden för att det inte ska strula till sig tidsmässigt.

Vi kommer att vara renhållningsnissar 🙂 Kul va? Tömma papperskorgar, torka upp efter kissnödiga hundar, dela ut påsar till mattar och hussar med bajsnödiga hundar, se till så att det är någotsånär rent och fint. Sedan en av de allra värsta sakerna – plocka fimpar. Tänk att vi rökare kan vara så slarviga. Att det ska vara så jobbigt att ta med sig fimpen och gå till askkoppen. Jag säger VI, eftersom jag är rökare själv. Jag brukar försöka vara noga med att inte slänga fimpar här och där och hit och dit. Men, om sanningen ska fram så…. Ligger det en massa fimpar på marken så är jag inte den som aldrig slänger en fimp bland de andra. Tyvärr.

Vi ska ju jobba under helgen, men nog kommer vi att få lite tid då och då för att gå och titta på det vi vill se. Hoppas jag i alla fall. I dagsläget är vi några man kort – vi borde vara 16 stycken – men jag tror att det saknas några, vilket i så fall innebär att vi andra får jobba mer än tänkt.

Jag tycker i vilket fall som helst, oavsett om det blir mycket jobb eller inte, att det kommer att bli en kul och upplevelserik helg. Hoppas det i alla fall.

Är det någon som ska dit? Någon som vill träffa mig?
Skriv en kommentar och se till att din e-postadress finns med – då kan jag höra av mig och vi kan bestämma tid eller byta telefonnummer.

MH avklarat

Nu har jag svart på vitt på att jag har en bra hund.

Att jag älskar och gillar hunden jag har är ju inget konstigt. Men nu så vet vi att även andra tycker att hon är en bra hund. Härligt.

Hon klarade sitt MH bra. Mer info till de som vill ha mer specificerat finns att tillgå – hojta till så får ni veta.

Solskenshistoria med snabba ryck

En väninna, tillika uppfödare av schäfer, ringde igår och undrade om jag kunde hjälpa henne. Hon behövde ha hundvakt ett par dagar. Jomenvisst ställer man upp på det. Hon skulle komma hit med en schäferhane på strax under två år. Kul tyckte jag. Min tik kunde få någon att rusa runt med ett par dagar när jag har mycket att göra med packning och flytt, helt perfekt.

Men se… allt blir inte som man tänkt sig.

Agneta, väninnan satte ut en annons på hanen här i Östergötland (själv bor hon i Blekinge) för att se om det var någon här uppe som kunde vara intresserad av att köpa honom. Annonsen kom ut på Blocket i går kväll vid 23-tiden. I morse satte hon sig i bilen och styrde kosan häråt. Hon hann inte speciellt långt innan hennes telefon ringde. En spekulant på hunden. De bestämde att han skulle komma hit till mig och titta på den som nu i eftermiddag. Efter en stund till ringde det igen, ytterligare en spekulant. Innan hon hade hunnit hit hade det ringt totalt fyra personer som alla var intresserade av hunden.

Agneta anlände hit strax efter ett. Tio minuter senare kom den spekulanten som ringt först. Vi lekte med hunden en stund, sedan gick vi alla in och satte oss, pratade och drack kaffe och när han åkte härifrån vid 16.30-tiden hade han köpt hunden och tog den med sig. Snabba bud där. Men oj så väl det stämde mellan karl och hund. Hunden fastnade för sin nya husse direkt. Det var riktigt kul att se. När den blivande hussen gick iväg mot grinden för att åka iväg till Söderköping för att hämta pengar försökte Jaztin följa med. Han ville verkligen följa med, det syntes så tydligt. Sprang som en tok ner mot grinden när husse satte sig i bilen. När husse sedan kom tillbaka efter Söderköpingstrippen och visslade blev Jaztin överlycklig och drog iväg som en avlöning. Efter att alla papper var skrivna och det var dags för det nya paret att åka iväg så hoppade hunden in i bilen fortare än kvickt. Om allt går som det ser ut att gå, så har det bildats ett riktigt radarpar.

Lite synd i och för sig att inte Qvirra fick ha en lekkamrat här ett par dagar, men skönt ändå för Jaztin, Agneta och den nya hussen.

Konstigt att det kan vara så olika i vårt avlånga land. Agneta har haft annons ute nere i Blekinge förut men inte hittat rätt köpare. Det har inte stämt till fullo mellan Agneta, hund och köpare – och då har inte hon sålt den. Men här uppe gick det som en dans.

Det var meningen att Jaztin skulle vara här en vecka eller två eftersom Agneta behövde avlastning och att hon la in en annons var bara ett hugskott. Hon trodde nog inte att det skulle ringa så många direkt. Så har det inte varit när hon satt ut annons i Blekinge.

Grattis Jan, till en ny livskamrat och Jaztin till en ny husse.