Var inte en skugga i mörkret

Att synas när man är ute och går, cyklar eller bara befinner sig i mörkret är A och O för sin egen och andras liv och hälsa. Det gäller även våra hjärtevänner – hundarna.

Jag använder reflex på mig och på hunden. Jag har smålampor hängande på hunden (finns billiga och små på t.ex. Biltema). Jag använder reflexväst på mig själv. Men det svåra är att få till en bra reflexväst på hunden som syns även om det inte är billjus riktat på den.

Nu ramlade jag på en sida där det fanns en bra väst som jag verkligen skulle vilja ha.

Annonser

Bottenlös okunnighet om djur

Skönt att det finns någon (Alf Karlman) som kan se detta på ett realistiskt och nyktert sätt och inte går i taket och blir hysteriskt panikslagen bara det nämns ordet kamphund. Kamphund är ingen ras. Att förbjuda vissa raser skulle inte göra det hela bättre. Däremot att förbjuda blandraser …..

Att ge uppfödare av renrasiga hundar möjlighet att jobba seriöst för hela, friska och sunda hundar skulle kanske vara en väg att gå. Att sanera utställningsvärlden och sätta lite kontroll över vad uppfödarna sysslar med. Men då måste det till ett ”förbud” mot oregistrerade och blandrashundar. (Tvång på att registrera de s.k. tjuvparningar som ibland sker)

Man borde kanske ha krav på mentaltest för ALLA raser. Problemet är att få till tillräckligt med mentaltester så att alla kan få sina hundar testade. I dagsläget är det svårt att hinna med alla som det är ”krav” på. Det kostar också en hel del och krävs ganska mycket ideellt arbete av de personer som har utbildning att få genomföra och döma dessa tester.

Hur skulle det bli om man återinförde den s.k. hundskatten och dessa pengar gick till de brukshundsklubbar som genomförde testerna?

”Kamphundar”

Jag är inte en stor förespråkare av de så kallade kamphundarna. Jag tycker egentligen inte om dem. Men det beror inte bara på deras sinne utan lika mycket att jag inte gillar den typen av pälsar, huvuden och kroppar på hundar. Det är lika dant med t.ex. rottweiler för min del. Jag känner trevliga rottisar så det är inte raserna som det är fel på utan det är bara så att jag inte är förtjust i den typen av hundar.

Men jag tycker det ibland går lite väl till överdrift. Jag läste ett inlägg på ett forum och jag kommer faktiskt att citera hela inlägget. Det är från en liten ung tjej som har en Staffordshire Bullterrier. En mycket stabil och väluppfostrad hund. Hon har blivit utsatt för både det ena och det andra.

Hon skrev följande på vårt forum

Vi seriösa kamphundsägare
Ja…det är egentligen helt otroligt. Här sitter våra raser och klankas ner på, det har blivit en enorm hatkampanj de senaste veckorna från alla möjliga håll.
Jag märker det även ute. Onda blickar, föräldrar som drar in sina barn, byter sida om vi möts på gatan.
Ja…det är helt och hållet galet!

Vi bestämde oss för att bjuda in GP till en av våra träffar som vi håller i slottskogen med våra staffar. En annan staffägare ringde dit för att höra om de var intresserade att komma med på våran träff på lördag.
Till svar fick han att tyvärr kunde de inte göra det, ”då det inte hade hänt något”??? Hon sa sedan att han kunde höra av sig igen om hans kamphund eller någon annan av våra hundar hade bitit ihjäl en annan hund – IGEN. Så var hennes ord….

Snacka om trevligt bemötande. Och så arg och ledsen man blir.

Men….jag tänker då inte släppa dethär i första taget. Jag hoppas att fler staffägare är på idéen att starta en kampanj av något slag för våra raser, för det har vi talat om. Försöka synas mer, försöka få våran röst hörd i allt detta hat. Men det verkar inte lätt!

Tjejen är normalt emot benämningen kamphund som övergripande benämning på alla hundar av ”kamphundstyp” som det skrivs om i tidningarna. Dessa blandraser som föds upp och införskaffas av ej helt hundkunniga personer.

Massmedia verkar verkligen göra allt för att få rubriker och sälja tidningar. Inte vill de skriva fakta och riktigt korrekta artiklar. Nejdå, bara de får sälja och trycka stora svarta rubriker så är de glada – om det sedan är med sanningen överensstämmande bryr de sig inte om. Att sätta in en liten dementi eller rättelse några veckor senare långt bak och med små bokstäver tycker de räcker. De bryr sig inte om att de sprider falsifarium och skapar lynchstämning hos allmänheten.

Jag har också en tendens att ”dra alla över en kam”, men nog försöker jag att vara så öppen att jag vill ta reda på fakta och ha torrt å fötterna innan jag gör mig en bedömning och dömer ut en hel ras/blandras (även när det gäller människor).

Denna lilla tjej blev för ett tag sedan påhoppad av en kraftigt berusad karl som gjorde vad han kunde för att hennes hund skulle skälla eller anfalla. Han hade ett stort järnrör i handen och slog och hötte med det för att hunden skulle gå till anfall så att han kunde slå ihjäl den. Det var i alla fall det han stod och skrek åt tjejen. Nu stod hunden snällt bakom matte och väntade, gjorde ingenting. Det spelade ingen roll vad tjejen sa, karln släppte inte fram henne utan höll henne kvar på platsen. Folk som gick förbi tittade och fortsatte sedan. Ingen stannade och hjälpte henne. Först när hon brast i gråt sa mannens kompisar, en kvinna i gruppen, åt honom att sluta och strunta i det hela (ge faan i na nu).

Mannen hade det hela fullt klart för sig, han skulle inte åka fast för något bara han sa att hunden anföll först. Då hade han rättighet att slå ihjäl den sa han.

Det värsta, enligt tjejen, var att alla förbipasserande inte tog någon notis utan bara tittade och gick därifrån.

Hur flata är vi svenskar? Eller är hela mänskligheten fullständigt likgiltig inför brott och det andra utsätts för?

Hund med örhänge?

Bild från artilel i Expressen

Att ta på en hund ett varmt täcke vid behov eller en skyddssko, det kan jag gå med på, acceptera och till och med uppmuntra. Men detta. Fy sjutton. Vidriga människa och stackars djur.

Jag tyckte det hade gått för långt när jag såg hundar i kläder och skor – inomhus – och enbart till ägarens nöje. Till råga på allt säger dessa ägare att hundarna gillar det… Nej skäms på er och ta en funderare på varför ni klär på era hundar som till råga på allt inte får gå på sina egna fötter utan måste bäras omkring som en annan handväska. Av vilken anledning gör ni det? För att hunden ska känna sig fin? Om dessa människor verkligen tror på det själva så är det något som fattas dem. Kanske en gnutta intelligens och kunskap?

Idag åker jag

Äntligen 🙂

Jag åker till Örebrotrakten för att hämta hem min hund. Min hund, Qvirra, som har varit borta i 8 veckor och varit mamma. Det ska bli så härligt att få hem henne igen.

De här 8 veckorna har gått helt fantastiskt fort, även om det samtidigt har känts som en evighet.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer än – ÄNTLIGEN.

Fästingar

Jag läste en artikel i Kvällsposten med tips om fästingskydd. Där nämndes bland annat ett nytt medel som ska ha testats på lite olika ställen i Sverige – Skansen och Hundskolan i Sollefteå.

Det är verkligen dags att börja tänka sig för och planera inför skyddandet av våra husdjur. Jag plockade årets första fästing i januari. Det var en av mina katter som hade skaffats sig en passagerare. Jag inte om han hade plockat upp den ute eller inne i någon lada eller liknande. Men NU, har de verkligen börjat att dyka upp mer och mer. Jag har plockat ett flertal på mina katter. Dock inte lika många som förr om åren, men det kan ju bero på att båda katterna är lite äldre och de är inte ute lika mycket numera.

  • Vad använder ni för fästingskydd?
  • Vad har ni för olika erfarenheter av de olika preparaten som finns?

Skriv och berätta – har jag ork och tid (det ska nog kunna fixas) kommer jag att sammanställa de olika svaren och se om jag kan få till någon typ av ”statistik” och samlad information utifrån vanliga användares erfarenheter.

Hundstölder

Hur i hela fridens dagar vågar man binda sin lilla hund utanför en affär? Det är knappt att jag som har schäfer törs det numer. Förr, för länge sedan, vågade jag det korta stunder och med en av mina hundar. På något sätt så var det lugnare att binda upp honom än någon annan jag haft.

Aftonbladet - Kvinna stal chihuahuaI Aftonbladet läste jag om en kvinna som bundit sin hund utanför en affär och fick den stulen – i och för sig av en mycket klantig tjuv – hunden kom tillbaka till sin ägare ganska snabbt. Men ändå – Hur vågar man? Vad tänker man på? Tänker man över huvud taget något alls?

Jag har blivit ”tvungen” att binda upp min nuvarande hund utanför en Pressbyrå på en tågstation någon gång. Men gissa om jag hela tiden höll ett öga ut genom fönstret så jag skulle se vad som hände. Jag sprang in, kollade hur många det var i kö, tog det jag skulle ha och ställde mig vid dörren i väntan på min tur i kassan. Sprang sedan fram till kassan och talade om varför jag var så ”nervig”, ställde mig sedan så jag kunde se ut medan expediten fixade några grejer som jag ville ha extra. Jag låter verkligen vansinnigt hysteriskt. Normalt är jag inte så hysterisk av mig, men det kan hända att det går någon förbi och tar tillfället i akt.

Allt gick bra, men usch, tänk om hon hade blivit stulen – hemska tanke. Eller om någon gjort henne illa på något sätt, bara för att jag lämnade henne ensam en stund. Jag gillar inte att det har blivit så hemskt i samhället att vi inte kan få ha våra egna saker ifred, att så många inte kan skilja på mitt och ditt, att de inte har någon moral i kroppen.

Nej, tacka vet jag gamla goda tiden när man kunde lämna sin dörr olåst och folk kom hem med det man tappat eller glömt och lämnade tillbaka det. Idag skulle man utan att blinka sno åt sig det man ”hittar” på stan. Ytterst få lägger två strån i kors för att återbörda något som tillhör någon annan.

Handen på hjärtat – skulle du anstränga dig för att en person skulle få tillbaka något den har tappat? Till exempel ett halsband med en berlock där det finns ett foto i. Skulle du försöka leta reda på personen i fråga eller gå till polisen med det? Eller skulle du låta det ligga och hoppas att någon annan tog hand om det? Eller….. skulle du pilla ur fotot och ta halsbandet själv?