Klippningen

Jag blev nöjd. Kul med en ny frisyr. Inte så jättestor ändring, men tillräckligt för att det ska kännas nytt. Härligt 🙂

Klippa eller ej?

Jag har gått och funderat, vänt, vridit, slitit, argumenterat och avvaktat, men nu ska det ske…. igen.

Hur många gånger har jag inte låtit håret växa till strax nedanför axlarna för att sedan – vips, knips och i ett nafs – klippa av det? Jag vet inte, men nu är det dags igen. Jag har tröttnat på testarna som hänger ner runt ansiktet och som jag alltid måste sätta upp på något sätt. Visst är det bekvämt och skönt med en ”frisyr” som man inte behöver klippa stup i kvarten, men….

I går satt jag här och helt plötsligt lyfte jag på luren, slog numret till min frissa och idag har jag tid klockan 14.00. Bra va? Jättebra med snabba beslut. Egentligen hade jag velat komma i går, medan jag fortfarande var helless på håret, men det gick inte. De hade ingen tid. Idag har jag dock, tyvärr, redan börjat fundera på om jag kanske inte ska låta det vara i alla fall. Men jag vet att om jag inte går dit idag så kommer jag att ångra det imorgon. Nu ska det klippas en bit, formas till en frisyr och i bästa fall bli riktigt bra.

Jag kommer antagligen inte att klippa riktigt kort utan låta det vara halvlångt men klippa upp det lite. Jag behöver få lite lyft uppe på skallen.

Håll tummarna för mig 🙂

ps… jag har aldrig ångrat att jag klippt mig förut… även om det många gånger har varit väldigt drastiska klippningar.

alla redan?

Helt plötsligt har det gått nästan en månad. Hur i hela fridens dagar har det gått till?

Jag som tycker att jag sätter mig vid datorn titt som tätt och gör både det ena och det andra. Jag har fixat lite på RK´s hemsida, filat på en ny layout till ”uppfödaren”, knåpat ihop ett par korsord till en tidning, kämpat med översättningar åt AH….. med mera och så vidare. Jag har passat på att vara lite sjuk mitt i allt också, samtidigt som jag åkte iväg med min hund ett par dagar, haft besök här, flyttat på fårstängsel, plockat ut julen, försökt fundera ut vilka gardiner jag ska hänga upp efter de som så hastigt blev uppslängda innan jul …. och så tycker jag att jag inte får något gjort, att jag är slö….

När man skriver ner och funderar igenom saker och ting så händer det en hel del i alla fall. Fast nog skulle jag vilja att jag hade mer ork – eller fler timmar per dygn.

Julkort

Jag har inte skickat några julkort i år heller. Det har jag inte gjort på säkert 30 år. I början var det på grund av att en väninna jobbade extra och sorterade post inför julen. Hon svor över alla julkort. Jag hade väl lite svårt att förstå varför hon svor – hon fick ju extrajobb under studierna på grund av det. Men samtidigt så….

Under många år har jag skickat elektroniska julkort i stället och till de få som inte har tillgång till moderniteterna har jag ringt eller skrivit ett vanligt snigelbrev.

I år har jag totalt glömt bort att skicka iväg några julhälsningar och det känns inte bra alls, speciellt som jag fått så fina julkort. Julkort som har kommit från höger och vänster och från helt nya personer och helt underbara personer. TACK ni alla.

Luft

.

Med detta vill jag att alla ska ha det bra

Önskelista till tomten

Mysla ville att vi som kände oss manade skulle skriva vi också …

  1. Tempurmadrass – jag har en bra säng men behöver lite bättre madrass eftersom jag inte kan ha min vattensäng här i det här huset.
  2. Högtryckstvätt – nödvändigt ont 🙂
  3. Tofflor – ett par speciella tofflor med ull i själva skon runt foten och gummisulor under. Har haft ett par förut men slitit ut dem, varma sköna och helt underbara.
  4. Att Qvirra ska börja löpa före den 8:e eller efter den 19:e. Monika har ingen lust att åka bort över själva julen och para. Den dumma hunden skulle ha kommit igång med löpet någon gång mellan mitten och slutet av november och hon har inte startat än.
  5. Hammock – den gamla har tagit slut. Jag älskar att ligga i en hammock och läsa en god bok en varm sommardag.
  6. Högaffel – det underlättar vid hanteringen av höbalarna till fåren och grepen är inte det optimala (den är för tjock och tung)
  7. Byxor – jeans, sportbyxor med mycket fickor och vind/vattenskyddande, ”finbyxor”. De flesta jag har har på något sätt blivit så stora.
  8. Jacka – en lite snyggare vardagsjacka, alla jag har verkar vara dedicerade hundjackor numera.
  9. Trosor – konstigt att de på något sätt tar slut

Den här listan kan bli hur lång som helst märker jag när jag sätter mig ner och börjar tänka till. Det är nog bäst att sluta nu.

Inga inlägg

Inga inlägg av den personliga typen….

Jag har börjat på ett par inlägg, skrivit och redigerat och sedan förkastat dem. Jag vill inte bara skriva om tråkigheter. Men tyvärr har mina anteckningar en tendens att bli ledsamma och klagolåtar. Därför låter jag helt sonika bli att skriva saker om mig själv just nu. Tids nog kommer det att hända en massa roligheter igen i mitt liv och då ska jag väl ta och skriva om dem kan jag tänka mig.

Faran med halka

….. eller …..

Man ska hålla sig på fötterna så att nöjesresor inte fryser inne.

Väninnan var och besökte en främmande stad för att titta på en såld hund och träffa lite folk. Med sig hade hon sin dotter och dotterdotter. Hela gänget satte sig i bilarna och åkte ut till utkanten av staden för att ta en promenad med hundar och barn. Det lilla dotterdotterbarnet ville bli buren av mormor. Sagt och gjort – mormor bär den lilla söta tösen. Men se, det var ju halt. Mormor halkar och far med en rasande fart ner mot asfalten. Barnet, som hon hade i famnen, skyddade hon av alla krafter. Armar och händer runt tösabitens huvud samtidigt som hon snodde runt sin egen axel för att barnet skulle hamna överst. När allt var stilla så kunde det konstateras att:

  1. Den lilla tösabiten, barnbarnet, var helt oskadd och ville: ”Halka igen, mormor”.
  2. En hund låg ”platt” under mormor, helt oskadd. Steg upp, när väl mormor var upplyft och bortplockad, ruskade lite på sig och mådde hur bra som helst.
  3. Men mormor, min väninna, hon mådde inte så bra. Det gjorde ont i knät. Men skam den som ger sig.

Mormor promenerade vidare, de skulle ju ta den där promenaden ju. De kom fram till där de skulle vända och mormor promenerade hela vägen tillbaka. Men de sista metrarna tillbaka till bilen var jobbiga. När väl alla var inpackade i bilarna och de kom tillbaka till hemmet där det vankades fika så gick mormor uppför två trappor. Jävla kärring, säger jag. Sedan vägrade hon att åka in på sjukhuset i den främmande staden. Hon fick hjälp ut till bilen, blev inbaxad och så åkte de hemåt. Väl hemma igen, efter cirka 40 mil, fick dottern äntligen skjutsa henne till sjukhuset.

Detta var i söndags. Idag, torsdag, kom väninnan/mormodern hem från sjukhuset. Hon har gips ända från fotleden och upp till ljumsken. Knäskålen var spräckt/bruten. Egentligen hade det nog behövts opererats, men de vågade inte operera henne (blödningsrisk). Nu får kärringen varken röra eller stödja på benet eller foten alls de närmaste veckorna.

Dumma krutgumma – gå och halka så där – när vi skulle ha åkt på nöjesresa tillsammans.

Krya på dig och sköt dig nu, älskade vännen. För jag vill ut och åka med dig sedan, när benet bär dig utan gips.

Salta vägar

Jag har skrivit på och hoppas att fler följer med i upproret mot salt på våra vägbanor. Salt förstör så mycket och till råga på allt fixar inte kommunerna att sköta det ordentligt. De saltar vid så många fel tillfällen och väderlekar.

Skriv på du också

Bredband

Nu fungerar det igen – härligt. Telia skötte sig kanon när det väl gick upp för berörda parter att det blivit fel lite här och där i början. De lyckades dra igång mitt abb på bara ett par timmar. De fick igång allt, med personal ut till station och allt, den 18:e istället för den 26 som det råkade stå i den beställning som låg hos dem.

Snyggt jobbat Telia!

STRUL

Nu har jag flyttat men tyvärr så har allt strulat till sig – Telia och Glocalnet har tillsammans lyckats fixa så jag kommer att vara utan uppkoppling i 10 dagar. Just nu så lånar jag en dator hos min bror och svägerska.

Återkommer när linan börjar fungera igen.