Tiden sägs ju gå långsamt när man väntar på något, men inte då. Vi har väntat ett längre tag på att det ska bli söndagen den 16 september. Visningssöndag. Visning av huset. Oj så långt bort det var när vi ”började”. Mycket tid hade vi kvar att jobba med och på. Men se – hepp… i morgon är det VISNING!!! och huset ska vara klart, trädgården ska vara klar, alla fönster ska vara putsade, alla golv … oj oj oj..
Min panik knyter sig i magen och hela kroppen värker efter allt jobb vi redan har lagt ner. Och ändå känns det som om jag skulle vilja göra så mycket mer. Kan man någonsin bli riktigt klar? Tycker man någonsin att man har lagt ner tillräckligt med jobb på något man ska göra? Hittar man inte alltid en massa småsaker som man tänker att man borde gjort?
Jo, antagligen. Det spelar säkert ingen roll hur mycket jobb man lägger ner på något, själv tycker man alltid att man kunde ha gjort mer.
Nu hoppas man att det ska komma många hugade spekulanter och att alla vill ha huset och att alla bjuder över varandra och att alla har hur mycket som helst att bjuda med och att priset på huset blir skyhögt. Vilken optimist va? Så kommer det inte alls att bli, men nog kan man väl få drömma om det. För nog skulle det sitta gott med en extra slant så här i uppstarten av ett nytt liv…
Filed under: Allmänt, Flytt, Kropp och hälsa |
Virriga Vovvas Virriga Värld 
Ojojoj! Vad spännande!!! Jag håller tummar och tår för att det blir massa bra bud och att alla vill ha huset! 🙂
Mysla – alla tummar och tår behövs verkligen. Du vet ju hur det ser ut här, i alla fall hur det såg ut i somras.
Altan och entrétrapp är klara nu, och det blev faktiskt riktigt snyggt. Bilder finns på Hemnet för den som vill se hur det blev.
Håller oxå tummar och tår för massor med bud!