Folk som inte vet hut

Vi har idag varit borta på förmiddagen. När vi kom hem och skulle svänga in på vår tomt, genom vår grind, så står det ett par bilar parkerade i vägen. Det var speciellt EN som stod så innibaljan tokigt att vi inte kunde ta oss in. Till saken hör att grannarna har en golfbana och idag, när det är kanonväder, så har de mycket folk här. Och golfare verkar vara ett släkte för sig själv – tänka själv verkar de inte kunna, i alla fall inte på något annat än bollar och klubbor. Hur i hela fridens dagar kan man komma på tanken att ställa sin bil tvärs för en infart?

Typiskt var i alla fall att det var en yngre man (25-årsåldern?). Att man kan vara så korkad, ouppmärksam och tanklös att man ställer sin bil så att andra inte kan komma fram… Tur var att han inte hade hunnit ut på golfbanan – då hade vi blivit stående där i någon timme. Tur för honom alltså. Vi hade inte varit glada när han kommit in då.

Till saken hör att vi hade varit och handlat och hade en hel del i bilen som vi i så fall hade varit tvungna att BÄRA upp till huset. Det hade INTE förbättrat vårt humör.

Ska det vara nödvändigt att sätta upp en skylt om att det är en infart? Det syns tydligt att det är en infart till ett garage och ett hus….

Sur som ättika är jag just nu, men det rinner snart av. Jag är inte långsint.

Får på sommarbete

Nu är det klart. Efter en hel del jobb och arbete så har vi fått alla fåren klippta, klövar verkade, avmaskning och lus/mygg/flug-medel påsmetat och hälften av dem är bortfraktade för sommarbete. Skönt värre – det blir så mycket lugnare här. Samt mina föräldrar med grannar får sina marker nerbetade, alla barnbarn får träffa lamm och får och far min har något att göra.

Kvar går här nu bara TinTin (vår stora bagge), tre tackor och tre lamm. Sommaren är här!