Jag är inte en stor förespråkare av de så kallade kamphundarna. Jag tycker egentligen inte om dem. Men det beror inte bara på deras sinne utan lika mycket att jag inte gillar den typen av pälsar, huvuden och kroppar på hundar. Det är lika dant med t.ex. rottweiler för min del. Jag känner trevliga rottisar så det är inte raserna som det är fel på utan det är bara så att jag inte är förtjust i den typen av hundar.

Men jag tycker det ibland går lite väl till överdrift. Jag läste ett inlägg på ett forum och jag kommer faktiskt att citera hela inlägget. Det är från en liten ung tjej som har en Staffordshire Bullterrier. En mycket stabil och väluppfostrad hund. Hon har blivit utsatt för både det ena och det andra.

Hon skrev följande på vårt forum

Vi seriösa kamphundsägare
Ja…det är egentligen helt otroligt. Här sitter våra raser och klankas ner på, det har blivit en enorm hatkampanj de senaste veckorna från alla möjliga håll.
Jag märker det även ute. Onda blickar, föräldrar som drar in sina barn, byter sida om vi möts på gatan.
Ja…det är helt och hållet galet!

Vi bestämde oss för att bjuda in GP till en av våra träffar som vi håller i slottskogen med våra staffar. En annan staffägare ringde dit för att höra om de var intresserade att komma med på våran träff på lördag.
Till svar fick han att tyvärr kunde de inte göra det, ”då det inte hade hänt något”??? Hon sa sedan att han kunde höra av sig igen om hans kamphund eller någon annan av våra hundar hade bitit ihjäl en annan hund – IGEN. Så var hennes ord….

Snacka om trevligt bemötande. Och så arg och ledsen man blir.

Men….jag tänker då inte släppa dethär i första taget. Jag hoppas att fler staffägare är på idéen att starta en kampanj av något slag för våra raser, för det har vi talat om. Försöka synas mer, försöka få våran röst hörd i allt detta hat. Men det verkar inte lätt!

Tjejen är normalt emot benämningen kamphund som övergripande benämning på alla hundar av ”kamphundstyp” som det skrivs om i tidningarna. Dessa blandraser som föds upp och införskaffas av ej helt hundkunniga personer.

Massmedia verkar verkligen göra allt för att få rubriker och sälja tidningar. Inte vill de skriva fakta och riktigt korrekta artiklar. Nejdå, bara de får sälja och trycka stora svarta rubriker så är de glada – om det sedan är med sanningen överensstämmande bryr de sig inte om. Att sätta in en liten dementi eller rättelse några veckor senare långt bak och med små bokstäver tycker de räcker. De bryr sig inte om att de sprider falsifarium och skapar lynchstämning hos allmänheten.

Jag har också en tendens att ”dra alla över en kam”, men nog försöker jag att vara så öppen att jag vill ta reda på fakta och ha torrt å fötterna innan jag gör mig en bedömning och dömer ut en hel ras/blandras (även när det gäller människor).

Denna lilla tjej blev för ett tag sedan påhoppad av en kraftigt berusad karl som gjorde vad han kunde för att hennes hund skulle skälla eller anfalla. Han hade ett stort järnrör i handen och slog och hötte med det för att hunden skulle gå till anfall så att han kunde slå ihjäl den. Det var i alla fall det han stod och skrek åt tjejen. Nu stod hunden snällt bakom matte och väntade, gjorde ingenting. Det spelade ingen roll vad tjejen sa, karln släppte inte fram henne utan höll henne kvar på platsen. Folk som gick förbi tittade och fortsatte sedan. Ingen stannade och hjälpte henne. Först när hon brast i gråt sa mannens kompisar, en kvinna i gruppen, åt honom att sluta och strunta i det hela (ge faan i na nu).

Mannen hade det hela fullt klart för sig, han skulle inte åka fast för något bara han sa att hunden anföll först. Då hade han rättighet att slå ihjäl den sa han.

Det värsta, enligt tjejen, var att alla förbipasserande inte tog någon notis utan bara tittade och gick därifrån.

Hur flata är vi svenskar? Eller är hela mänskligheten fullständigt likgiltig inför brott och det andra utsätts för?

Det blev en lång semester. Men det stämmer inte riktigt. Jag har bara inte haft lust att sätta fingrarna till tangentbordet och försöka få ner något här.

Men nu har jag börjat få tillbaka lite av lusten. Vi får väl se hur det går.

Jag är på en kort semesterresa just nu. Miljöombyte och besök hos vänner. Härligt värre alltså.

Jag åkte i fredags hemmifrån mot Göteborg, landade hos Admin och har blivit ompysslad som sjutton. Gott att äta och gott att dricka, trevligt sällskap och en massa kul prat. Naturligtvis mycket om hundar. Visst är det kul att sitta och berätta alla gamla roliga historier om hundar man haft och hundar man träffat (och andra tokiga hundmänniskor).

I går, lördag, packade vi kaffe och bullar i ryggsäcken, hundar och badkläder och oss själva i bilen och så styrde vi kosan mot Björlanda. Efter en rejäl promenad kom vi fram till ett ställe där vi kunde bada tillsammans med hundarna. Snacka om ljummet vatten. Det var ljuvligt. Tur att det blåste så pass som det gjorde, annars hade det nog varit alltför varmt. Det blåste så att det gick vågor med vita gäss nästan ända in till stranden. När jag stod med vatten till strax under knäna så kom vågorna upp hela vägen upp till grenen och det vita skummet skvätte skönt. Qvirra hade kul i vattnet, hoppade över vågorna och jagade ”gässen”. Men stackars Oscar, han fick inte ha sin dummy som matte kastade till honom. Qvirra stal den utan att tänka sig för alls. Hon sprang bara fram och tog den. Ur munnen på Oscar. Dumma hund Vem av dem är dummast? Qvirra som stjäl leksakerna eller Oscar som så snällt bara släppte den när hon kom?

I dag, när det har blivit lite svalare frammåt sena eftermiddagen, ska jag styra kosan lite snett norrut mot Lilla Edet. Där ska jag hälsa på Ingrid, Xera (en av Qvirras valpar) och Chiva. Jag är klart nyfiken på hur Xera är. Ja, Chiva också förståss, men inte lika mycket som jag är nyfiken på Xera.

I morgon är det dags att vända nosen på bilen mot Östergötland igen. Hem till gräsklippning och vattning. Visst är det kul och skönt att vara borta, men hemma är väl ändå alltid bäst

Att ta på en hund ett varmt täcke vid behov eller en skyddssko, det kan jag gå med på, acceptera och till och med uppmuntra. Men detta. Fy sjutton. Vidriga människa och stackars djur.

Jag tyckte det hade gått för långt när jag såg hundar i kläder och skor – inomhus – och enbart till ägarens nöje. Till råga på allt säger dessa ägare att hundarna gillar det… Nej skäms på er och ta en funderare på varför ni klär på era hundar som till råga på allt inte får gå på sina egna fötter utan måste bäras omkring som en annan handväska. Av vilken anledning gör ni det? För att hunden ska känna sig fin? Om dessa människor verkligen tror på det själva så är det något som fattas dem. Kanske en gnutta intelligens och kunskap?

Äntligen

Jag åker till Örebrotrakten för att hämta hem min hund. Min hund, Qvirra, som har varit borta i 8 veckor och varit mamma. Det ska bli så härligt att få hem henne igen.

De här 8 veckorna har gått helt fantastiskt fort, även om det samtidigt har känts som en evighet.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer än – ÄNTLIGEN.

Frk F hade gjort ett test som jag testade. Här är mitt resultat:

Idag sprang jag, av en ren slump, på en hemsida om och av en som kört rattfull. En hemsida som har ett budskap. Ett budskap som är så träffsäkert och spikrakt på pricken så det känns ända in i roten.

Killen som det hela handlar om heter Peder och hans hemsida heter

Peders festsida – Festsidan för alla partysugna bilförare

Jag tycker att ni ska gå in där och ta er tid att läsa igenom både sidorna han har skrivit, titta på bilderna och gå sedan in på hans blogg och läs. Det kommer att ta lite tid om ni ska läsa allt, men det är det värt.

Jag hittade den sidan genom att jag letade efter en bild. Jag använde Googles bildsök och hade skrivit in ordet flaska i sökfältet. När jag kom till fjärde sidan såg jag en bild längst ner som på något sätt fångade min uppmärksamhet. Bilden som fångade mitt intresse var bilden som finns på Peders förstasida. Det man ser på bilden är en olycksbil och mitt i bilden ligger det en spritflaska.

Först trodde jag att den inte hade uppdaterats sedan förra året, men bloggen var uppdaterat. Idag, den 3 maj, när jag kom dit så hade den uppdaterats samma dag.

Nu har sista de hektiska dagarna i april gått till daga. Skönt men ändå lite vemodigt. I år var det extra annorlunda. Jag skulle egentligen ha ordnat en storfest, men pengar och ork räckte inte. Det fick bli en stilla middag med de allra närmaste och en god vän.

Någon undrar kanske varför denna uppståndelse över ett par udda dagar i slutet av april? Jag måste väl tala om det. Födelsedag. Jo, jag fyllde år. Inget konstigt med det, men eftersom jag är född 1958 så anses ju det här året vara något speciellt.

I år bjöd jag på tjälknöl gjord på fårlår, hemgjord potatissallad (Bayersk), blandad sallad till det och så lite vin och en snaps till de som kände för det. Jag hade också fixat så vi skulle ha ätit lite goda ostar efteråt, men ingen orkade något sådant. Det fick bli kaffe och tårta rätt och slätt till efterrätt.

Vi hade en trevlig kväll med glada skratt och kul samtal. Lugnt och stilla och avkopplat.

Ett stort tack för alla gratulationer som skickats till mig via mail och sms.

Jag fick en länk skickad till mig och fick mig ett glatt skratt samtidigt som jag blev lite beklämd. Skojar människan eller är han allvarlig? Tror han på fullaste allvar att det är så som han skriver? Då undrar jag lite vad han har innanför pannbenet.

Intelligens på topp?

Hur stavas blog/blogg? Finns det några regler?

Jag blir smått frustrerad varje gång jag ska skriva ordet blog/blogg. Ska jag använda ett g eller två g. Detta resulterar i att jag blandar och ger. Helt vansinnigt egentligen. Man borde bestämma sig för en sak och sedan hålla sig till det.

Som det låter så borde det vara två g på svenska.

Bloggaren skriver i sin blogg. Det finns vissa bloggare som har flera bloggar.
Blogaren skriver i sin blog. Det finns vissa blogare som har flera blogar.

Det ser utan tvekan bäst ut med två g.

.

Jag borde surfa och försöka ta reda på hur det ska vara i stället för att gissa varje gång och sedan sätta mig här och skriva detta inlägg.

.